Dags för operation S-prägel

Socialdemokraterna presenterar nya förslag, vart och ett lika välmotiverat, underbyggt och oantastligt. Som lördagens utspel om en miljardsatsning för att stimulera klimatinnovationer och utökad exporthjälp till små och medelstora företag. Särskilt det förstnämnda signalerar en god känsla för samtiden.

Det är tydligt att staten måste bidra för att dra fram den stora potential som finns i ny klimatsmart teknik, både utifrån ambitionen att minska de skadliga utsläppen och att skapa nya jobb. Alla jobb ska bli gröna, sa Stefan Löfven.

Förutom avsaknaden av ett flertal viktiga svar, finns egentligen bara ett problem med partiet för tillfället och det är att S-prägeln behöver bli tydligare. Stefan Löfven leder inte en utredningsenhet på näringsdepartementet utan det största oppositionspartiet – i ett land där klyftorna ökar, välfärd hanteras som en handelsvara och barns framtidsutsikter i allt högre grad bestäms av deras föräldrars bakgrund.

I köerna till soppköken får hemlösa sällskap av fattigpensionärer och socialbidragstagare som har blivit utförsäkrade. Brister i patentskydd och riskkapitalförsörjning är inte de enda anledningarna att höja rösten mot regeringen. Ett annat exempel som reser frågetecken kring den socialdemokratiska oppositionsrollen. I fredags anordnade partiet ett ekonomiskt seminarium i Visby. Temat var den europeiska skuldkrisen, och som grundkurs i makroekonomi var föreläsningen både intressant och lärorik. Men det var just en föreläsning som, med några undantag, var helt ren på politiska korrektiv.

Undantagen utgjordes, symptomatiskt nog, av den inbjudna bankekonomen som ifrågasatte den strama finanspolitiken och nationalekonomen som ansåg att en kraftig höjning av koldioxidskatten vore på sin plats. Och i analysen av eurokrisen var Socialdemokraternas Magdalena Andersson rörande – eller snarare upprörande – överens med Anders Borg och den borgerliga linje som målmedvetet knuffat Sydeuropa mot avgrunden.

Som avslutning på Socialdemokraternas vecka i Almedalen får man säga att Stefan Löfvens tal gjorde mycket för att balansera helhetsbilden; S-ledaren hade fina avsnitt om solidaritet och han anlade trovärdiga bryggor mellan ekonomisk tillväxt och ekologisk hållbarhet.

Alltjämt återstår för socialdemokratin att i de konkreta förslagen tydliggöra den politiska skiljelinjen mot regeringen. Just nu är den alldeles för tunn.

Dela
  • +1 Intressant!