Dubbelt tal

EU är i vanrykte och euron ännu mer. Hur vi än vänder på steken så behöver vi EU. Men vilket EU? Och det kaos som ett övergivande av euron skulle innebära vill vi nog inte uppleva även om vi ännu står utanför. Samtidigt drar protesterna än en gång över Sydeuropa. Åtstramningspolitiken närmar sig vägs ände. Men den blir inte lätt att vända med dagens högerstyre.

Det gick överraskande lätt för finansmarknaderna att återta greppet efter finanskraschen 2008. Med hjälp av enorma satsningar från främst USA, Kina och Storbritannien hölls världsekonomin i gång 2009. Men redan året därpå satte man åt tumskruvarna på i första hand Grekland och senare Irland, Portugal och nu Spanien. Nu var det åtstramningar som gällde. Att det kraschade tillväxten sågs som nödvändigt av ett högerstyrt EU.

Därför var socialisten Francois Hollandes seger i det franska presidentvalet så hoppfullt. Och redan vid det första toppmötet fick han igenom en tillväxtpakt som komplement till den stabilitetspakt som var den tyska förbundskanslern Angela Merkels och högerns oavvisliga krav.

Frågan är nu om tillväxtpakten är mer än ord. Alain Lammasoure, konservativ ordförande i EU-parlamentets budgetutskott, kallar den i måndagens SvD fernissa. Och vad värre är: den svenske Socialdemokraten Göran Färm säger samma sak. Det finns inga friska pengar i EU-budgeten. EU-kommissionen vill, men medlemsländerna skickar inte med några pengar. Detta är säkerligen en del i förhandlingen om EU:s budget. Men det finns substans bakom. Dubbelt tal duger inte. EU måste få tillväxten att ta fart. Annars lär gatuprotesterna fortsätta. På goda grunder.

Dela
  • +1 Intressant!