Dyr dyrare

Svante Säwén

De hypernervösa finansmarknaderna belönade chefen för den Europeiska Centralbanken, Mario Draghi, med en försvagad euro sen hans med stort intresse emotsedda presskonferens haft få eller inga skarpa förslag. Häromveckan fick han ju börserna att rusa när han ovanligt tydligt talade om ECB:s vilja att skydda euron genom starka insatser. I går visade det sig att det är långt till handling. Ännu återstår en omröstning om ett kommande stödköp av korta statspapper, och en analytiker i London menar att Draghi egentligen bara passar bollen tillbaka till politikerna.

Där ligger ett av eurons problem. Det faktum att politiker från så många länder ska finna starka åtgärder har visat sig ta tid. Till en del handlar det om att vi har alltför många högerregeringar. Men det handlar också om att länderna befinner sig i helt olika situationer.

Men förhoppningsvis ser fler att det inte duger att inget göra. Finländska Helsingin Sanomat har bett det Münchenbaserade IFO, Institute for ekonomic research, att utreda vad det skulle kosta för Finland om Grekland tvingas lämna euroland, där Finland som bekant är med.

Kalkylen som för Finlands del hamnar på 45 miljarder kronor baseras på både de lån som andra länder redan gett till Grekland och de pengar som ECB stått för. Det tyska institutets chef varnar för nya lån, både i form av euroobligationer och gemensam övervakning av finansmarknaderna. Såna tongångar hörs också i Sverige även om vi inte drabbas av direkta kostnader. Det jag skulle vilja se är en kalkyl för vad en kollaps för euron skulle kosta oss alla, både euromedlemmar och andra. Det låter dyrare än att solidariskt stödja de länder som har akuta problem.

Dela
  • +1 Intressant!