Eniga vi stå

Veckan som gick började med en god facklig nyhet. LO-förbunden har lyckats enas om en formel för hur man gemensamt ska gå fram i den väntande avtalsrörelsen. Den så kallade jämställdhetspotten är borta. Innebär det att jämställdheten riskerar att försämras? Det verkar inte så. Kvinnodominerade branscher har många gånger ännu de lägsta lönerna. Skillnaden nu blir att alla lågavlönade får en extrasatsning oavsett bransch.

Jag tolkar det som om Socialdemokraternas nye ledare, Stefan Löfven fått rätt retroaktivt. Han krävde ju som ledare för IF Metall att de lågavlönade kvinnorna i hans eget förbund också skulle få del av den satsning som krävdes. Det får de nu när man enats om kronpåslag för de som tjänar under 25000 i månaden, och procenttal för övriga. Lägstalönerna ska värnas speciellt.

En annan sak är sen vad man kan få igenom i en tid av nya varsel i dålig konjunktur. Men en enighet om tagen inom LO är i alla fall ett betydligt bättre utgångsläge än en splittring mellan LO:s förbund. Eniga vi stå söndrade vi falla.

Klart är också att Socialdemokraternas partistyrelse fortsätter arbetet med att ta fram regler för hur vinsterna ska begränsas i privata företag i den skattefinansierade välfärdssektorn. Något vinstförbud vill man inte ha. Men klart är att debatten rört sig betydligt åt rätt håll jämfört med diskussionen på S-kongressen 2009 då kvalitet sågs som den enda vinstbegränsningen. Något vinstförbud lär väl inte bli S-kongressens beslut i vår heller. Men klart är att det handlar om skärpningar. De skattepengar som satsas i vård, skola och omsorg ska gå till verksamheterna inte till stora vinstuttag.

Dela
  • +1 Intressant!