Investera!

En historisk chans. Så beskriver DN:s (pånyttfödda) ledarsida Sveriges möjligheter att i detta nu genomföra ett antal stora och viktiga ”framtidsinvesteringar”. Bakgrunden är den extremt låga kostnaden för staten att låna; räntan på ett tioårigt lån ligger för närvarande på drygt en procent – med hänsyn till inflationen kan man säga att Sverige lånar gratis. Ett guld- läge, med andra ord.

Men h ittills har regeringen hållit emot. Anders Borg har i stället valt att amortera på en rekordlåg statsskuld ”eftersom den som är satt i skuld är icke fri”. Ja, i Göran Perssons bevingade uttryck finns åtminstone en delförklaring till regeringens budgetfundamentalistiska doktrin: den gruvliga erfarenheten från 90-talet.

Och det största oppositionspartiet, Socialdemokraterna, har i stor utsträckning anammat det borgska förhållningssättet. Det är ingen slump att S ekonomiskpolitiska talesperson Magdalena Andersson ofta inleder med att berömma finansministern för hur han tagit hand om statens finanser.

Det är så man ackumulerar politiskt förtroendekapital; genom att heligt lova att inte rasera finanserna. Sossarna kan dessutom påminna om vilket parti som uppfann dagens finanspolitiska ramverk, minsann.

I Tyskland präglas den ekonomiska erfarenheten av 20-talets hyperinflation. När välrenommerade ekonomer pläderar för att Europeiska Centralbanken borde starta sedelpressarna, ser tyska politiker framför sig modstulna medborgare med skottkärror fullastade med värdelös valuta.

Betydelsen av länders historiska erfarenheter ska inte underskattas; historien är till för att lära av. Men historien får inte blockera en nödvändig reformagenda. Sverige har en järnväg i förfall, spårkapaciteten är grovt underdimensionerad i förhållande till den stora mängden person- och godståg. Det senare, järnvägens betydelse som varutransportör, har lite grann kommit i skymundan under de senaste årens tågkaos.

Men detta gäller Sveriges långsiktiga konkurrenskraft; vår förmåga att få ut våra exportprodukter på världsmarknaden. Järnmalmen i norr, skogen i inlandet, transformatorerna från ABB:s fabrik i Ludvika. Det är så vi finansierar vår framtida välfärd. Därför ordet ”framtidsinvesteringar”: Sverige bör låna i dag för att säkra morgondagen.

Vi talar alltså inte om badanläggningar och offentliga skrytbyggen, utan om järnväg, kraftnät, vägar och broar.

I höst har regeringen en ny chans att göra det som måste göras. Ta den!

Dela
  • +1 Intressant!