Lektion

Olof Palme var socialdemokraternas obestridde ledare under 70- och halva 80-talet. Jag var lite nyfiken på hur hans sista år skildrades i den nya dokumentären. För när filmen hade premiär så skrev ledarskribenten på liberala DN Erik Helmerson, en gång journalist på Dagbladet och länge filmrecensent på TT Spektra ungefär, att Palme före mordet var väldigt trött och sliten.

Så upplevde inte jag det. Nu påverkas jag säkert av att det var först med 80-talets ingång som jag förstod att uppskatta Olof Palme efter förtjänst. Men filmen missar en viktig detalj. Det talas om hur Palme grämde sig över att i kärnkraftsdebattens spår förlora det förtroende kultureliten haft för honom.

Min poäng är att Palme hade återfått förtroendet, i varje fall från den yngre kultureliten. Hans korta framträdande på ANC-galan 1985 var en succé på alla sätt. Palme hade haft många goda år framför sig om inte en mördare kommit i hans väg. Att filmen som avslutning visar hur en ung Anna Lindh håller minnestalet över Palme vid begravningen ger onekligen en extra dimension till hur två mord påverkat vårt land i fel riktning.

En detalj bara: Palme – som var beredd att diskutera med vem som helst var som helst – valde efter interna påtryckningar att som nyvald partiledare inte åka till Malmfälten under gruvstrejken 1969-70. Det var synd. Det hade i varje fall kunnat påverka min politiska utveckling.

F ilmen om Palme är en historielektion som borde bli obligatorisk i nionde klass. Men den bör ses av fler. Inte minst gäller det de insändarskribenter som vill ta bort namnet Olof Palmes torg från Sundsvallskartan. Palme besökte Sundsvall många gånger. Se till att skyltarna är på plats.

Dela
  • +1 Intressant!