Men styrelsen då?

Som generaldirektör har jag det yttersta ansvaret och accepterar regeringens beslut.” sa Tillväxtverkets generaldirektör Christina Lugnet i ett uttalande i samband med sin avgång i början av veckan. Myndigheten har betalat liftkort, skoterturer, vinprovningar och lyxmiddagar i bland annat Almåsa, Storhogna och Åre med skattebetalarnas pengar och verkets generaldirektör har fått löpa gatlopp, tills i måndags. Då skickade näringsminister Annie Lööf (C) sin statssekreterare för att meddela Christina Lugnet att hon fått sparken. Problemet är bara att det inte är generaldirektören, utan verkets styrelse, som borde svara upp inför regeringen.

”Myndighetens styrelse har fullt ansvar för myndighetens verksamhet inför regeringen”, står det på Tillväxtverkets hemsida. Styrelsen utses av regeringen och består till största del av näringslivstoppar, dess ordförande är den före detta moderata toppolitikern Chris Heister, numera landshövding i Stockholm. I styrelsens uppdrag ingår bland annat att säkerställa att det vid myndigheten finns en intern styrning och kontroll som fungerar på ett betryggande sätt.

Ledningsformen där en styrelse är fullt ansvarig renodlades i den nya myndighetsförordningen från 2007 och är ett av alliansregeringens verktyg för att skapa en mer slagkraftig förvaltning. ”Regeringens styrning av förvaltningen blir tydligare med den nya förordningen” sa dåvarande kommun- och finansmarknadsminister Mats Odell (KD) i samband med beslutet.

Riksrevisionen tyckte däremot inte att det var lika tydligt. De granskade ledningsformen samma år, och kunde rada upp ett antal oklarheter. Regeringen hade inte gett styrelser med fullt ansvar de befogenheter som borde följa med uppdraget, många styrelseledamöter uppfattade sina uppgifter som oklara och regeringen brast i uppföljning och ansvarsutkrävande.

Det är ett sundhetstecken att så många upprörs över hur Tillväxtverket handskats med skattebetalarnas pengar, självklart är det inte rimligt att de går till liftkort och överdådiga middagar. Men för att en myndighet ska kunna arbeta bra, måste ledningen fungera.

Att jaga enskilda syndabockar passar onekligen medielogiken bäst, men Christina Lugnets uttalande om att det är hon som är ytterst ansvarig måste synas. Annie Lööf kan inte nöja sig med att sparka generaldirektören när hon har en hel styrelse att ta itu med. Och för att styrelsen ska kunna göra sitt jobb, krävs att regeringen ger dem rätt förutsättningar.

Med Christina Lugnets placering i elefantkyrkogården, som regeringskansliet ibland kallas, befinner sig numera totalt sju generaldirektörer där. Sammanlagda lönekostnader är 8,4 miljoner/ år, exklusive sociala avgifter. Att fortsätta bygga upp en elefantkyrkogård med före detta generaldirektörer är en både kostsam och onödig historia – inte minst när ansvaret i första hand ligger hos någon annan.

Dela
  • +1 Intressant!