Öronmärkt

Svante Säwén

Det finns en stark oro inom våra publicservice-medier för en förändrad finansieringsform. Men Sveriges Radio och Sveriges Television tycks ändå se med viss förståelse för tanken på att ersätta tevelicensen med en skatt, öronmärkt och utformad som kyrkoavgiften – med skillnad att den blir obligatorisk för alla över 18. Det sistnämnda är rimligt eftersom alla i någon form tar del av dessa mediers utbud. Det faktum att tekniken nu gör att man kan se på teve utan teveapparat, gör hur som helst en förändring nödvändig.

Faktum är också att ett av de stora problemen med tevelicens är att en liten minoritet vägrar att betala. I första hand handlar det nog om ungdomar, som på detta vis lär sig att det lönar sig att fuska. Visst kan man bli minister ändå, fråga Tobias Billström (M), men någon bra lösning är det inte. Och public serviceföretagen förlorar en miljard årligen på fusket.

Varför då inte en vanlig skatt? Oron då gäller etermediernas oberoende. Om regering och riksdagsmajoritet kan påverka anslagen på kort sikt för att de är missnöjda med bevakningen, så minskar sannolikt allmänhetens tilltro till medierna i samma takt.

Nu föreslås dessutom att sändningstillstånden förlängs till sex år åt gången, något som ökar public serviceföreagens oberoende. I uppdraget gäller också att se till ”hela publikens behov och intressen”, en välkommen känga till de kommersiella etermedier som gör allt för att begränsa public serviceföretagens uppdrag. Att utredarna sen föreslår att den som tjänar mer ska betala mer är också en välkommen del av förslaget. Det känns som om det vore decennier sen vi fick se något som liknar ett återupprättande av principen om skatt efter bärkraft. Förslaget är bra.

Dela
  • +1 Intressant!