Lasse prisas för sina musikinsatser

prisas. Lasse Stålnacke prisas nu för sina insatser som ”Medelpad första stora musikarrangör”. Nyss fyllda 60 år konstaterar han, ”Det känns hedersamt att bli sedd, men vad jag är absolut mest stolt över i livet är mina barn och barnbarnet”.Foto: Leo Sellén

I tonåren stod yrkesvalet mellan präst och läkare – i stället vigde han större delen av sitt liv till musiken.Lasse Stålnackes insatser som musikarrangör i Medelpad prisas nu.– Jag kunde inte välja själv så livet valde åt mig, säger han.

Det är nu 15 år sedan Lasse Stålnacke lämnade musikbranschen – nu prisas han för sina insatser som arrangör. Som 2012 års vinnare av det nyinstiftade musikpriset ”Medelpads musikpris”, benämns han ”Medelpads första stora musikarrangör”.

Dock kunde historien sett helt annan ut – i högstadiet stod valet nämligen mellan präst och läkare.

Men så hade ju Lasse också den där stora dragningskraften till att stå på en scen – och från tidig ålder ett stort musikintresse.

– Jag har mina föräldrar att tacka för att det blev som det blev, säger Lasse som hemifrån hade fullt stöd när han startade som en av landets första kringresande discjockeys i slutet av 60-talet.

”Dannes kiosk”

Under några år kombinerade Lasse turnélivet med sin mobila diskoanläggning. Han spelade i band i hemorten Matfors – där redan då ”Dannes kiosk” fanns, en given samlingsplats för såväl honom som många andra unga.

21 år gammal blev han erbjuden att ta över kiosken.

– Why me?, tänkte jag då, säger Lasse.

Fyra år senare kom den stora förändringen i livet – återigen genom ett erbjudande att ta över en verksamhet.

Denna gång var det Viskans Park som det handlade om och frågan kom från Edgar Lorandsson som Lasse lärt känna genom spelningar på parken.

– När jag fick frågan om jag ville köpa parken var jag bara 23 år, han måste sett något i mig som jag inte själv såg. Utan honom hade jag inte varit någonting, säger han.

Viskans park var han sedan trogen i tio år.

– Under 70-talet hände det mycket inom musiken i Sverige. Det var en otrolig tid med gjutna publiksuccéer och parken höll fullkomligt på att explodera, säger han.

Artistfixare

1984 sålde Lasse för att gå vidare i livet.

– Pionjärtiden var över och det kändes skönt att släppa och gå vidare, säger Lasse som i stället började arrangera konserter i området.

– Då hade det börjat bli ett annat nöjesutbud i stan så jag blev artistfixare, säger han.

Till platser som Privé ordnade han artister under 80-talet. En period där han också jobbade som discjockey igen för att få en känsla av nöjeslivet ”in person”.

Sedan rullade det på. Samtidigt som han samarbetade med Sundsvalls Folkets park dit världsartister som Gary Moore bokades föddes i Sundsvall en idé om att arrangera uppträdande i centrum – Gatufesten.

– Arrangemangen i parken drog bortåt 12 000 personer, sådana stora konserter hade inte Sundsvall skådat tidigare. Samma sak med en scen på gatan, det var också en helt ny grej, säger Lasse.

Gick vidare

Tio år blev det som artistkonsult på Gatufesten innan han tackade för sig och ännu en gång gick vidare. Beslutet var filosofiskt, menar Lasse som kände att han tappat bort sig själv.

– Det enda som folk pratade med mig om hemma på byn var artister – ingen var intresserad av Lasse. Jag höll på att bli någon jag inte ville vara, säger han.

För 15 år sedan öppnade han så sin shiatsu-studio på Bergsgatan. Sedan något år tillbaka driver han också shiatsu-akademin – en skola som han nu håller på att få akademiskt godkänd. Som rektor sitter han så återigen i en ansvarsposition.

– Det var också en pionjärtid i början och i medierna presenterades min qi Gong som ”kinagymnastik”. Nu betraktas det inte som flummigt längre. Det här kan jag bli gammal i, säger Lasse som i dagarna fyllde 60 år.

– När ska du klippa dig och skaffa dig ett jobb har jag hört hela livet. Jag har fortfarande inte klippt mig eller skaffat mig ett jobb, säger Lasse och skrattar.

Dela
  • +1 Intressant!