Till minne av Eva Tärnvik

Tjenare! Så brukade Eva säga när hon ringde.

Vår gemensamma historia hade startat för över fyrtio år sedan, under småbarnstiden när vi hjälpte varandra med barnen.

Allt gick så lätt tillsammans med Eva. Man vågade alltid be henne om hjälp. Vi ska åka till USA i fem veckor – kan Sven vara hos er? Givetvis kunde han det – och kunde inte ha fått det bättre. Så har Eva hela tiden ställt upp för familj, släktingar och vänner. Omsorg och hjälpsamhet var hennes natur.

Vid sidan av sitt yrkesarbete, hem och familj hade Eva också intressen som var viktiga för henne. I första hand gällde det hundar och hästar. Hon etablerade målmedvetet sin kennel. Många fina labradorvalpar föddes under hennes överinseende.

När hon kom på besök visste man aldrig hur många hundar som skulle hoppa ur bilen. En del var hennes egna men ofta skötte hon andras hundar. Så även fyrbenta vänner var föremål för hennes omsorg.

Målmedvetenhet och energi var karaktärsdrag hos Eva. Det visade sig återigen när vi båda för något år sedan började spela bridge. Eva tog sig an uppgiften med liv och lust.

Hon skulle bara lära sig detta underfundiga spel och tillvaratog varje tillfälle till förkovring, utan minsta rädsla för att göra bort sig. Jag vet att jag är nybörjare och då har jag rätt att göra fel, resonerade hon. Eva passerade mig snabbt i utvecklingen.

Våra kontakter kom att intensifieras under de sista åren och vi talades vid varje vecka. Framöver kommer dock inte längre hennes Tjenare! att höras när det ringer. En god vän finns inte längre men i sorgen finns ändå kvar en värme i minnet av Evas röst, av hennes positiva livssyn och omtanke.

Dela
  • +1 Intressant!