Utbildning med hinder

Redan inför valet 1948 slog SSU an tonen i sin numer klassiska valaffisch: ”Begåvad men fattig. Ge honom lika chans”. Under de senaste decennierna har det funnits en politisk målsättning att stimulera övergången från gymnasium eller komvux till högre utbildning. Unga ska välja sin väg genom livet baserat på personligt intresse, inte lokal tradition, familjebakgrund eller geografisk hemvist. I går kom ytterligare ett bevis för att denna ambition har gett resultat: enligt en sammanställning från Statistiska Centralbyrån har andelen högskoleutbildade ökat i varenda kommun i hela landet – inklusive så kallade avfolkningsbygder – under åren 2000–2010.

Detta är alltså inte nuvarande regerings förtjänst, tvärtom, den som minns 90-talets kraftiga högskoleexpansion, vet att borgerliga politiker och debattörer närmast raljerade över utbyggnadsplanerna; det fanns drag av klassförakt i debatten. En mer konkret kritik var att expansionen skulle utarma den akademiska kvaliteten. Och den som lyssnar på utbildningsminister Jan Björklund vet att han inte missar ett tillfälle att slå mot utbildningar och lärosäten som underpresterat i olika utvärderingar, särskilt spännande blir det förstås om lärosätet är någon av de nya högskolorna.

Mittuniversitet gör en viktig insats för att bredda rekryteringen till högskolan. Här finns en god grund att bygga vidare på (vilket inte minst avspeglas i det rekordhöga söktrycket). Men efter ett antal decennier av progressiv utveckling har nu pendeln svängt. Regeringen har aviserat att Högskolesverige ska bantas rejält.

Den ekonomiska tilldelningen minskar, vilket blir särskilt kännbart för de mindre regionala högskolorna: till exempel planerar Miun att ta bort 20 procent av sina utbildningar. Samtidigt som Jan Björklund talar om spetsforskning och framtida Nobelpris till Sverige. Utbildningsministern ser inte att det hänger ihop. Även den som är fattig eller bor i glesbygd kan faktiskt vara begåvad.

Dela
  • +1 Intressant!